Monthly Archives: December 2014

Kokosnötsvägen Ba-99, från Bahia till Sergipe /Coconut road Ba-99 from Bahia to Sergipe

Vi har varit i lugna lilla Imbassai (norr om Praia do forte där ett av Tamars sköldpaddsprojekt finns) i 2 dagar. En liten by vid Bahias långa vackra kust med många palmer och finkornig ljus sand.
/We have been in the small and calm Imbassai (north of Praia do forte where one of Tamar´s turtle projects are) in 2 days. A tiny village along Bahias long and beautiful coast with lots of palm trees and bright sand.
Man når inte stranden med bil utan endast till fots vilket är skönt. På ett ställe hade det bildats naturliga pooler med riktigt varmt vatten där floden mötte havet, och folk satt bokstavligt talat i floden med bord och stolar. Varje kväll åt vi en delikat sallad med räkor och grillad mango på Jerimum cafe. Det fanns möjlighet att njuta av långa promenader, hästridning och avskildhet på stranden om man hade velat. Juli-oktober finns även chans att se valar.
//You can´t reach the shore with car. Instead you need to walk which is nice. In one place there were natural pools with really hot water where the river met the ocean, and people sat in the river with tables and chairs. Every night we ate a delicious sallad with shrimps on Jerimum cafe. There were some opportunites to enjoy long walks, horse riding and solitude on the beach if one wanted. July-october there are also a chance of watching whales.
Folk här i Bahia pratar ibland rakt ut med sig själva, så kallat mummel som ibland besvaras av andra runt omkring. Folk är inte heller rädda för att klaga högljutt, utbrista i sång eller skratt. Alla är väldigt trevliga och hjälpsamma. Överallt hörs dunket av reggaeton.
//People we met here sometimes talks with them self, small talk that once in a while is answered by strangers around. People are not afraid of complaining loudly, sing or laugh. Everybody is very helpful and nice. Everywhere there is a sound of reaggaeton.
Efter Morro de sao paulo tog vi båt, bil och därefter båt norrut. Vi var tvungna att åka via Salvador, en stad med hög kriminalitet. Väl där så tog vi snabbt en överdrivet dyr taxi till nästa buss mot Imbassai. På vägen hann vi se kvinnor uppklädda i gamla högtidsdräkter och antika byggnader.
Eftersom det är nyår är priserna skyhöga precis överallt och alla hotell är utsålda, men vi har hittat ett ställe att bo på i Aracaju, cashewnötsstaden nummer 1. Vi fick ta en omväg tillbaks till Salvador igen för att ta oss norrut till Aracaju. 7 timmar senare körde vi förbi Imbassai igen…(eftersom bussen inte stannar där). Raksträckan längs Costa dos coqueiros heter Estrada do coco/Linha verde, Brasiliens första ekologiska väg byggd på 60-talet och invigd 1993 för att förbättra turism och naturskydd. Vägen ligger på gott avstånd ifrån havet.
På hotellet blev det uppståndelse över att 2 svenskar anlänt. (Första svenskarna de hade haft här.)
Om två dagar åker vi vidare norrut till Praia do Frances.

Lerbad i Gamboa i Bahia

Veckan på turistön Morro de São Paulo i Bahia har varit otroligt trevlig. Man kände sig t.o.m. säker att gå ut med kameran. Alla som vi har mött här har varit jättetrevliga och glada och den italienska maten var fantastisk. VI åt t.ex. fisk på O cararo, gratinerad aubergine på Papouli och hemgjord pasta med skaldjur på Encanto.
Höjdpunkten var att lerbada i Gamboa. Det var möjligt att gå dit när det var lågvatten. Alla vuxna blev som barn och rullade runt som om de aldrig hade sett lera förr. T.om. en hund blev inlerad! Vi var inte sena med att tacka ja till en gratis skönhetsbehandling.
Takten här var lugn, att få in mat i Bahia tar sin lilla tid och man får lära sig vara tålmodig.

 

Bahias kakaoparadis /Bahias cacao paradis

Mitt gästbloggsinlägg på Travellink om Itacare.  //My guest blog text on Traveling about Itacare.
http://blogg.travellink.se/bahias-fargstarka-kakaokust/

Itacaré Brazil

Julafton utomlands

Julafton blev minnesvärd! Vi hyrde en fin lägenhet som julklapp till varandra med vacker utsikt över hamnen som var omgiven av växtlighet och fåglar som kvittrade. Pousadan heter Bangalo dos sonhos, allt var splitter nytt med eget kök och det drivs av 2 fantastiskt trevliga människor som skämde bort oss med cashewfruktsjuice, hemgjord pesto, godis och deras enorma gästvänlighet. Vi fick öva mycket på vår portugisiska och det var möjligt att skypa hem med bådas familjer vilket var jätteskoj.
Vi åt kokta ägg, sardiner, mango och kiwi till julfrukost och på kvällen blev det grillad hummer. Efter det så gick vi till den lokala kyrkan där det spelades musik. Det häftigaste var att det satt 2 riktiga duvor längst upp i kyrktaket. På pousadan odlades det även egen sallad, bönor och kryddor som man fick lov att smaka av.

Julfirande i Morro de Sao paolo

Efter en dags resande med buss (utan ac och fullt blås med öppna fönster) och sedan båt genom mangrove så är vi nu på den bilfria ön Morro de São Paolo.
Solen skiner, jag gungar i hängmattan till vår bungalow och vi hoppas få tag på bra Internet så vi kan skypa imorgon på julafton.
När man kom till ön så fick man betala en naturskyddsskatt på 15 reals. Stränderna här har inte så mycket tång då de räfsas och vattnet är klarare. Vattnet är Koh-lipe-varmt. Över 26 grader vilket gör det skönt att bada. Här finns olika stränder och hittills gillar jag de lugnare, strand 3 och 4. Igår åt vi god pasta med nyfångad krabba på italienska restaurangen Canoa.
Längs andra stranden finns det uppställt fruktställ om kvällarna . Jag testade en god drink med färska kakaobönor och jordgubbar.

Drömmen om Bahias choklad

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi är nu i östra Brasilien i surfparadiset Itacare efter ett kort besök i turistmeckat Porto Seguro och Arraial d’Ajuda där vi testade brasilianarnas paradrätt moqueca (fiskgryta). Jag såg en kolibri för en kort sekund och vi har strosat längs stränderna.
De flesta flyger till Salvador för att hur sig hit men vi har kämpat oss igenom ett antal långfärdsbussar ifrån Rio. Det är sommar men det har regnat 5 dagar i streck och havet är lika grått som himlen. De säger att det är ovanligt såhär års. Jag är inte jätteimponerad tyvärr.
Det är en märklig känsla att det snart är jul och överallt har det julpyntats, t.o.m. i palmerna.
Den finaste stranden såg vi i Arraial d’Ajuda där röda klippor störtade ner mot sanden på Pitanga/Taipe. Vi åt en mango i regnet, sen bar det av hem igen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Här i Itacare möts vi av regnskog, mygg, färska chokladkakor och en gastronomisk matfestival. Vi bokstavligen tömmer chokladbutiken på all deras 70%-iga choklad och frossar i flera dagar. Nästa leverans kommer på måndag meddelar dem oss.
Vi har tappat lite smågrejor under resans gång och jag funderar över minimalism och hur lite man egentligen klarar sig med. De 7 kilona? i ryggsäcken känns ändå tunga och jag försöker rensa bort lite.
Det är en liten genuin by och folk går i flipflops och bar tatuerad överkropp och försöker att inte bli alltför överhettade i värmen. Solen har äntligen tittat fram och folk har vallfärdat till stränderna. Tyvärr har mycket bråte, skräp och sjögräs spolats upp längs den kritvita stranden och jag har svårt att föreställa mig ett i annat fall kristallklart vatten utan grå dynga. Vägarna är fortfarande blöta och stora pölar med röd lera har bildats som man lätt halkar i. Men chokladen här väger upp för allt. Det är faktiskt så att jag saknar ord för hur gott det är.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi såg en liten orm längs vägen vilket var häftigt men sen tog Johan på en lång pinne som hade en konstig spindel på sig. Han kände direkt ett bett på armen så vi tog det bara lugnt på stranden Ribeira för att se hur det skulle utveckla sig. Som tur var gick det över så han blev nog biten av något annat. Var femte minut kom folk fram och frågade om man ville köpa något. Mellan dessa minuter hördes folk flyga förbi ovanför en i höga linbanor. Det var inte upplagt för en stressfri stund och jag var glad att komma ifrån stranden efter att ha druckit upp min sötljumma kokosnöt. Mer avkopplande var det på stranden Concha där jag drack färskpressad apelsinjuice med utsökt god chilibönsoppa. Imorgon åker vi vidare till Morro de sao paolo. Vägen norrut är trasig så det kommer bli en liten omväg på 3 extra timmar.
Det finns ingen återvinningsmöjlighet i byn men jag läser på itacare.com att de uppmuntrar oss turister att välja boende och hotell med eftertanke.

itacare

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Res schysstare och spara på rent vatten

Bra artikel i Aftonbladet idag!

Med buss genom Brasilien

Vi tog sedan bussen från Macae till Vitória. Det var en väldigt lång resa och om du är nyfiken på vad jag såg på vägen så kommer det en lista här:
Tegelhus, röd jord, en liten pojke som sitter på en kärra som en häst drar. Skräp, graffiti, bildäck och en fastbunden häst som betar bredvid skräp såsom en gammal trasig TV.
Magra kor på en äng, reklamskyltar som är målade med färg, elsladdar som hänger ner, kullersten, timmer, en övergiven husvagn, röda blomstrande träd.
Män som vilar sig i skuggan på gräset, bilvrak, hus till salu, plåttak, plaststolar, människor med flipflops, vattentankar på hustaken, en vindsnurra, fält, rosa bouganvillea, gula hortensior.
Klädstreck fulla med kläder, rovfåglar, fjärran berg, en cykel på en tågräls, folk som går längs med spåret, grön grönska, palmer, motorcyklar, blåa dörrar och fönster, kyrkor, hagar, odlingar, fjärilar, papayaträd.
Kullar, män med cowboyhattar, sjöar, landsbygd, sol, kaktusar, cement, ensamma träd med dignande kronor, gamar, pastellmålade hus, bambuträd, traktorer. Mandelträd? Cashewträd? Eller är det mangoträd?
Fina blommor (plumeria), fåglar, vilt, kokosnötter, väggtull, polis, slingrande vägar, kaffeplantager, durianträd?
Bananträd, fabriker, molnklädda bergstoppar, grillrestauranger, katter, välgödda kor, gårdar, långsmala träd, breda träd, röda hortensior, portugisiska texter, flak och hästridning.
Lastpallar, floder, julpynt, gullregn, folk utan t-shirt, glas längs med murkanter, bromelior och lösa hundar.
Känslan är: airconditioning, för långt fällda säten framför en, förväntan, undran, väntan, stelhet, lätt irritation, trångt utrymme, tristess, seg trafik, kallt, oro inför att solen går ner, otålighet men ändå hoppfullhet. 🙂
Sen kom vi äntligen fram efter en hel dags resande. Det var mörkt så vi tog snabbt en taxi till hotellet. Eftersom Vitoria är en storstad som också den är drabbad av kriminalitet så kom finkameran att få stanna inomhus i 4 dagar framöver men jag kände mig ändå tryggare här än i Rio. Tyvärr var havet förorenat (stora lastfartyg utanför) så stränderna kommer inte i närheten av Buzios och Saquarema. Den finaste stranden var dock Vila Velha.
Imorgon åker vi norrut. Har hört att det ska vara fint vid Arraial d’Ayuda som ligger söder om Salvador. Där ska vara helt fullbokat över jul så då lär vi få åka därifrån.
Här kommer en bild ifrån hotellet ikväll på vår kvällsmat.

Brasiliens många färger

Vad jag har lärt mig här i Brasilien än så länge:
  1. Folk älskar att träna. De gymmar på utegym och springer på stränderna. Man nickar och skickar runt fotbollen med fötterna i små grupper och spelar gärna fotboll och brädracket-sporter överallt.  Man kan t.o.m. använda sig av en fallskärm runt midjan när man joggar för mer motstånd.
  2. Utseendet spelar roll här och man visar stolt upp sig på stranden. Modet: Gärna lite mindre tyg än vad man är van vi hemma. Tex på bikinisar och andra kläder. Tights och flipflops funkar alltid. 2 damer har hittills kommenterat hur extremt vit jag är i hyn.
  3. Här håller man inte igen på sina känslor. Det är normalt med hetlevrade diskussioner. Språket låter som om man är missnöjd fast man säkert är glad. Idag på bussen skrek folk rakt ut helt okontrollerat och hysteriskt och skrattade högt. I Sverige hade man ringt polisen. (Om det inte var en buss under Malmöfestivalen vill säga.)
  4. Prata portugisiska här är ett måste. Viktigt att kunna grunderna. Att man inte kan språket kan upplevas komiskt eller irriterande. Jag tränar på duolingo-appen och stakar mig fram med enkla ord varje dag. Det går sådär.
  5. Inte ätit eller druckit upp? Inga problem att gå in i affärer med mat i handen.
  6. Plastpåsar kan man inte få för många av. Handlar man tex frukt hamnar det i egen dubbelpåse. Handlar du dryck får det i separata påsar etc. Köper du 10 olika saker får du alltså 10 påsar! Du kan t.o.m. plasta in dina plastpåsar och väskor med dina tillhörigheter innan du går in på supermarkets…
  7. Frukter här kan vara stora! Avocados och vattenmeloner är tex 3 gånger större än hemma. Det finns 3 olika sorters mango och man kan köpa färska kokosnötter i butikerna.
  8. Folk är väldigt trevliga och tar sig god tid att hjälpa en att hitta och förklara saker. En kvinna ville tom  ha min tunga ryggsäck i knäet på bussen när jag stod upp.
  9. Tv-programmen som visas här skulle nog inte passa i svenska rutan. Normal klädsel i dokusåpor och lottoprogram:  stringbikini.
  10. Man har skor på sig inomhus annars är man galen. (Fick olika bud på detta).
 11. Kokosvatten! Man kan köpa det färskt längs med stränderna. I mugg, flaska eller precis som det är i kokosnötterna. Men väldigt läskigt att se på när de med van hand hugger kokosnöten med machete medan de håller den i handen.
  1. Det finns en kassör på bussarna som slår på en metallstång med ett mynt. T.ex. betyder 3 knack att någon ska hoppa av. 6 knack betyder att alla har gått av. Individuellt språk.
  2. Stå i kö kräver tålamod. Folk kan gå före och tycka att det känns okej. Eller är det vi som råkar släppa förbi folk.
  3. Att ta ut pengar från ATMs kan vara svettigt. Allt står på portugisiska och idag uppfattade vi det som att det stod att maskinen skulle lära vårt kort en läxa? (efter att vi tryckt på avbryt). I 2 minuter var kortet fastlåst i maskinen och allt verkade hopplöst. Till sist kom det upp en ny ruta på skärmen. Sedan fick vi ut det genom att dra ordentligt i det. Vissa maskiner tar inte MasterCard.

Idylliska Buzios

Vi lämnar Saquarema och beger oss norrut. 3 lokalbussar senare med mycket skräp längs vägarna så hamnar vi äntligen i Buzios, Brigitte Bardots sommarstad och Brasiliens svar på St Tropez.
Här är enormt vackert och vi checkar in på ett pousada som ligger på en brant kulle med en fantastisk utsikt. I trädgården kan man se papaya-träd, gula fåglar som kvittrar och en liten apa.
Äverallt blommar det, musik hörs från den fullsatta kyrkan, stan är livlig och de många stränderna dignar av semesterfirare. Det känns nästan som medelhavet. Ikväll åt vi på ett jättetrevligt ställe som heter Mistico. Rätter som serveras här är tex risotto, pastarätter, skaldjur, fisk och biff. En typisk frukost är kaffe, bröd och frukt och nypressad juice. Man kan även dricka  öl, jordgubbsmojitos, passionsfruktscaiphirinas och chilenskt eller argentinskt vin. Men det är svenska priser på mycket. Vi åt även på fiskrestaurangerna O Barco, Taverne 67 och A Tasca. Budgeten går nu åt fel håll. Men gott? Oerhört.
Det bästa med Brasilien än så länge måste vara deras färska juicer (mmm passionsfruktsjuice), närheten till naturen, mysiga pousadas, vänliga människor, tillgång till wifi på många platser, stränder, bad, värmen, exotisk frukt, sjuka underhållningsprogram på TV och god mat.
DSC02584
DSC02602DSC02609DSC02623DSC02714DSC02643DSC02649