Nu kan ni läsa mitt resereportage från senaste numret av tidningen Sparkling.
Är du på jakt efter adrenalinkickar, frisk luft och gourmetmat så behöver du inte leta längre än till de franska alperna.
De kallar det manchester. De där långa djupa spåren som pistmaskinerna skrapar fram i backarna och som är så åtråvärda att åka på. Jag är först upp i liften och solen letar sig sakta fram bakom de snöbeklädda bergen. Manchester så långt ögat kan nå.
Liften Cime Caron tar mig upp till 3200 meter och jag får en panoramautsikt över hela alpkedjan. Den höga höjden gör mig lätt andfådd och jag sätter skidorna i snön och klättrar sakta upp den sista biten till utsiktstornet. En karta pekar ut i vilken riktning som jag ska blicka ut över Schweiz och Italien. Här uppe härskar lugnet och för ett kort ögonblick är det som att tiden står stilla medan jag insuper de överväldigande vyerna som omger mig mot den klarblå himlen. Långt nere i dalen syns byn i miniatyrform. Som Europas högst belägna skidort är Val Thorens utsikt hisnande.
De första skären
Jag sätter igång actionkameran på hjälmen och ett tunt lager nysnö flyger upp runt skidorna när jag kör ner för backen i full fart. Snön gnistrar i solljuset. Längre bort har molnen lagt sig som ett täcke kring bergstopparna.
Runt omkring ligger snön orörd som när på några djurspår. Här lär finnas både murmeldjur, hjort, räv, stenbock och hare. Jag stannar en stund och hämtar andan. Helt plötsligt tassar en rödräv fram bakom en sten och tittar nyfiket på mig. Sedan sätter den full fart och försvinner lika snabbt igen. Tydligen så letar de efter snacks som turisterna tappar i sittliftarna.
Efter några åk behöver batterierna laddas och på en uteservering så kommer äntligen belöningen. Den varma chokladmjölken ryker och grädden matchar de snöklädda bergstopparna i bakgrunden.
Det är inte svårt att förstå varför Val Thorens härliga atmosfär lockar så många skandinaviska besökare och fått utnämnelser som Europas bästa skidort. Säsongen med snögaranti sträcker sig ända fram till den 8:e maj.
Skidskola
Att gå i skidskola är både roligt och kan minska risken för olyckor. Vår skidlärare Kim berättar att de precis har grävt upp en person som kört offpist och som utlöste en lavin. Han var medvetslös när de fann honom men allting gick bra tack och lov då han hade en lavinsändare.
– ”Man måste ha respekt för bergen” säger Kim till oss och vi nickar. Han ser att vi tittar storögt på varandra och nästan håller andan. – “Glöm nu inte att andas!” Han skrattar glatt och visar oss några knep för att förbättra vår teknik. ”Tyngden på dalskidan” tänker jag tyst för mig själv medan jag åker mina carvingsvängar nerför pisten.
Matkonst på hög höjd
I hjärtat av stan ligger restaurangen Jean Sulpice som arbetar med lokala leverantörer av mat och vin. Kocken Jean Sulpice fick vid endast 26 års ålder sin första Michelinstjärna. Hans matlagning är inspirerad av naturen och trots den extrema höjden finner han vad han behöver, såsom vilda örter och blommor. Visste du t.ex. att vatten på denna höjd kokar vid endast 90°C? Att tillaga en rätt kan därför ta dubbelt så lång tid. Andra utmaningar är den låga luftfuktigheten, förpackningar som exploderar på grund av trycket och vin som åldras fortare.
En 2-stjärnig Michelinkrog går man såklart inte till varje dag, men det visar sig vara en oförglömlig och delikat upplevelse (ja, t.om. sniglarna!). Några kan dock ofta skatta sig lyckliga. Jean är den enda Michelinkocken i världen som levererar mat åt barn på ett lokalt dagis.
