För att jag älskar kontraster, från enkel bungalowhydda ena dagen till lyx och flärd den andra dagen, så bokade jag ett tjusigt hotell i Bangkok sista natten i Thailand. Jag hittade erbjudandet via bokningssiten secretescapes som brukar ha riktigt prisvärda deals. Hotellet heter Como Metropolitan Bangkok och låg centralt. Vi fick ett stort rum högt upp i byggnaden och det var svårt att faktiskt vilja lämna rummet. Som tur var fanns det en grymt bra restaurang i samma byggnad som hette nahm. Det visade sig vara en Michelinrestuarang så maten var fantastiskt vällagad. Vad mer kan man önska sig?
Tyvärr hann jag inte bada i poolen men den var väldigt vacker som utsikt när man åt. Frukosten dagen efter var också i toppklass, dels var det blandad buffé och dels fick man beställa från en meny. Jag åt en god avokadomacka med lax. Hit kommer jag gärna igen!
Så kom då den stora dagen. Dagen när jag skulle flyga ensam från Bangkok till Arlanda. Jag har gjort flera långresor själv men det är alltid lika nervöst. Denna gången var det inte bättre men det var iaf inga mellanlandningar vad jag visste om iaf. (Varit oroligt över Pakistan nyligen.) Det började med att jag bestämt mig för att inte gråta. Det gick inte så bra utan vid avskedet vid tunnelbanan till flygplatsen så började jag störtlipa. Tydligen får man inte visa för mycket närhet offentligt men det blev en lång kram och det tog ett bra tag innan jag kunde andas normalt. Det kändes så hårt att resa till andra sidan jorden. Massa tankar snurrade. Tänk om det var sista gången vi sågs? Jag satt och blundade hela tunnelbaneresan för att inte få några intryck av den fullproppade vagnen. Det var varmt och svettigt även om det var på natten och jag bestämde mig för att följa efter en man som såg ut som en van flygresenär. Packningen var trippelkollad och alla vätskor låg prydligt i en genomskinlig påse överst i ryggsäcken. Inget incheckat för enkelheten. Jag var trött, mådde halvdåligt av värmen och kunde inte tänka vad jag skulle lägga mina sista baht på på flygplatsen. Till sist föll valet på en rosa nackkudde med Mimmi på och två vattenflaskor. Snacks var redan inhandlat på Seven eleven som stöd inför ev. jobbigheter. Allt gick dock bra och jag kom på flyget som dock var lite sent. Jag hade redan checkat in online sedan tidigare och valt ett säte i gången. Nu hoppades man bara på en trevlig medresenär. Men icke! Världens suraste pappa satte sig bredvid mig och svor över sitt mittsäte bredvid mitt. Det skulle bli en lång resa…och hans armbågar var långt inne på min stol hela resan. Jag försökte bli så liten som möjligt åt andra sidan så han skulle få plats. Tänkte han skulle uppskatta vilken bra resenär jag var. Men han verkade sur hela resan och den energin vill man inte ha runt sig. Tack och lov för nackkudde och en halv insomningstablett så lyckades jag sova mycket. Speciellt under de flera långa timmarna med intensiv turbulens som kändes som 20 min. Alltså ”dödsångest” hörde jag folk säga när vi landat. Jag tror inte jag kan flyga på ett tag faktiskt för det var så läskigt. Har läst i efterhand att det dock inte är farligt, bara man är fastspänd.
Men vi landade och jag klarade flygningen. Då kom nästa fas, flyget var ju lite sent och det tog lång tid att komma av. Därpå följde en lång bussresa på flygplatsen varav man möttes av ett rum smockfullt med folk som skulle få sitt pass kontrollerat. Med 1,5 h till godo skulle jag inte hinna med mitt tåg. Eller? Plötsligt öppnas en ny kö och chansen finns där. Jag springer genom Arlanda och väskan öppnas av min jogging. Har jag tappat något?
Jag hittar inte på Arlanda så fick fråga mig för med panik i rösten och svetten som rann. Tydligen skulle man åka hiss ner till tågen men de sa en våning fel och jag börjar springa åt fel håll i den enda rulltrappan som fanns öppen och får sedan ge mig på hissen igen. Alltså 5 sek försent kom jag och tåget åker iväg. Jag är så trött och det känns som att allt rasar. Jag gråter och känner mig helt lost. Ingen aning om hur jag ska göra nu. Ringer på messenger och får lite stöd. Lyckas sedan bli insläppt igen på flygplatsen och de hänvisar till Arlanda express där jag lyckas köpa en biljett i automaten. Jag är så slut mentalt i kroppen att jag inte hade klarat av att köpa något via mobilen. 300kr för 20 min in till centralen räddar mitt anslutande tåg som jag hinner med på Stockholm central. Tack och lov för snackset i väskan. Då kommer ögonmigränen. Jag kan inte SE ordentligt. Det är läskigt men jag vet att det går över då det har hänt tidigare. Lyckas till sist läsa på mobilen vart jag ska sitta och väl framme i Alvesta med sommarjacka och minusgrader
köper jag ett tidigare tåg hem. Sen ”powernappar” jag i fem timmar. Inget mer resande på ett tag tack. MEN jag klarade det. Typ. 😉
Kan en van resenär ha flygrädsla? Oh ja! Min erfarenhet av resor har varit både positiva och negativa. Tiden innan jag ska ut och resa är jag alltid spänd och tusen tankar snurrar i mitt huvud. Oavsett om jag ska resa en kort eller en lång sträcka så är känslan densamma. Kontrollbehovet jag ofta känner är omöjligt att kombinera med det oförutsägbara. Eller?
Inför resan gör jag alltid en packningsritual. Jag skriver en lista och bockar av efterhand och lägger fram allt synligt på mattan. Beslutsångesten inför vad som ska med är stor då jag alltid vill packa lätt. En gång fick jag lov att välja mellan att betala riktigt dyrt för övervikt eller kasta. Det gör jag inte om. Jag har även försovit mig en gång så att jag fick lämna saker på hotellet. Det gäller att kombinera så få kläder som möjligt och gärna vakuumförpacka. Passet måste alltid dubbelkollas, försäkringspapper, hotellbokningar, betalkort och laddning av reskort vara i ordning. Sen gäller det att checka in online. Detta moment är superstressande för mig. Jag är alltid rädd att något ska gå fel. Ibland går det inte att checka in online och då undrar man varför. Tidigare misstag har varit att jag försökt resa på mitt vanliga tilltalsnamn. En gång i Sydkorea ville de inte släppa på mig på flyget då de inte förstod hur jag kunde ha tilltalsnamnet som andra namn. Men det misstaget gör jag inte längre. Numera reser jag alltid på mitt förstanamn.
Någon mat på flyget vågar jag aldrig ta med. Detta misstag har jag också gjort och det gillar varken hundar eller flygplatsvakter och leder till onödig stress. Jag vet inte om min rädsla för flygplatskontroller förstärkts eller förbättrats av program som Australian border Security.
Sista gången jag reste blev det strul med visumet som visst behövdes på en mellanlandning via Vietnam och vi fick betala 5000sek kontant för att få komma hem…
De olika rädslorna på resan består av olika moment, rädslan för att göra fel, att någon ska störa ens resfrid, klaustrofobi, sjukdomar, pappersstrul, förseningar etc. Det är inte förrän jag är framme på resmålet som jag kan slappna av vilket ju är synd då transporten ju är en del av resan. Mina råd till mig själv skulle vara att packa i god tid, vara i god tid, vara väl påläst och lita på att allt ordnar sig. Det är inte hela världen om något går fel. För det blir ofta aldrig som man tänkt sig.
Alldeles utanför Sveriges östkust ligger den vackra ön Gotland. Här bjuds det på spektakulär natur och god mat. Gillar du djurliv kan du spana efter fåglar, lamm, hästar och kor. I Visby finns det förutom den vackra ringmuren även många bra restauranger, Donners, Creperiet, Amarillo,Tuppens krog, Bakfickan och Surfers är guldkorn, för att bara nämna några, och missa inte heller Gula hönan, Djupvik och Krakas krog längre söderut.
Bo flott på hotell Slottsbacken i Visby eller bege dig runt omkring ön och upptäck raukar, stränder, Lojsta vildhästar, väderkvarnar och mysiga lanthandlar som säljer lokala delikatesser, t.ex. fårskinn och praliner. Missa inte heller wienersemlan i Hemse på café Bagarns!
Vackra raukar
Jag bokade en halvdags ridtur i Nikkaouokta (nära Kiruna) med Ofelas islandshästar. Vi red i dalgången Láddjovággi och hade en fantastisk fin fjällutsikt som vy. Innan ridturen fick man hämta sin häst i hagen. Min vita häst var lite busig och ville hellre äta gräs men till sist gick han med på att följa med när ledaren sa till den. Sedan fick man rykta den fin och sätta på all utrustning. Jag är nybörjare på ridning så jag fick fråga de andra om råd och ledaren hjälpte mig med kratsning av hovarna m.m. Därefter sattes sadelväskan med fikan på och vi begav oss ut i naturen. Vissa sträckor fick vi testa att tölta vilket skulle kännas som ett flow. Det var lite utmanande för hästen kunde istället börja galoppera om man inte gjorde riktigt rätt. OJOJOJ! Så snabbt som hästen for iväg ibland har jag aldrig någonsin ridit. Jag höll i sadeln för mitt liv haha! Kameran runt halsen skumpade verkligen runt och jag tänkte att kamera-linsskyddet nog skulle flyga av. Som tur var ramlade varken det eller jag av och allt gick bra. 🙂 Vi fick även testa att gå med hästen över bäckar och ibland drack dem från fjällvattnet. Det var supermysigt att sitta ner och fika på halva vägen. Då fick vi binda fast hästarna i varsitt träd och njuta av mackor och pulverkaffe.
//My best travel memories
When my sister and I picked lemons from the garden in Perth in Australia and made fresh lemon juice for breakfast.
The chocolate cake that I and J ate at the top of the Laguna de los Tres El Chalten in Argentina after a full day of hiking.
Blueberries in the forest and the cottage we rented at Hallandsåsen when I was 5 years old.
The first time I flew when I was 12 years old.
Once I overcame my fear of heights in Panama and tested ziplining.
When I got to meet the penguins in their natural habitat in Ushuaia in Argentina.
When I got to see the Northern Lights in Iceland for the first time in my life.
When I got to swim with turtles and large silvery schools of fish on the beautiful island of Fernando de Noronha in Brazil.
When I rode around on Rottnest Island in Australia with my sister and got to meet the world’s happiest animals, quokkas.
When I and J ate fresh chocolate bars in Itacare in Brazil.
When I drank the largest milkshake in Miami and got a sugar chock and could not stop laughing.
When my sister and I were surrounded by kangaroos in Perth, Australia.
When I ate Nutella and fruit salad on a beach on Rottnest Island in Australia and a manta showed up in the water.
The magical pink sunset that blew me and my sister away, over a pink salt lake on Rottnest Island.
When I picked wild raspberries in Valle in Norway for 2 weeks and evertday day listening to the radio.
Food trip in Österlen with lovely friends, blooming rape fields and good food.
To wake to the view of lake Vättern in Jönköping.
To stand in the middle of a swirling school of fish in Panama in San Blas.
To be together with the entire family gathered for a weekend at Österlen.
Seeing Icelands fabulous scenery and bathe in the hot springs.
The Swedish summers in Österlen with the family.
The Spanish cheese, I and J had on the way to the North Cape.
When I and J are putting the sea turtles into the ocean in Dungun in Malaysia.
To get to swim in the sea when it is hot is unforgettable. Among other Ko Thao in Thailand, northeastern Brazil and the island of Redang in Malaysia.
When you meet lovely new friends who compliment one’s vacation, for example, the Maldives and Brazil.
When a fox appeared in Val Thorens.
To experience of fabulous wines at PM & Vänner in Växjö.
When I and J are bathed in pink clay on a beach in Brazil on the island of Morro de Sao Paolo.
A magical day in a small bay with games, swimming, fresh fruit juices, roasted nuts and fantastically cooked fish on Koh Lipe in Thailand together with some friends.
För dig som gillar julkalendrar och även vill göra en god gärning så kan jag tipsa om New hopes julkalender. Jag brukar köpa denna kalender varje år till mig själv och familjen. (Har dock aldrig vunnit något 😉 ) Men det känns väldigt bra att pengarna går till välgörenhet då New hope (Reseindustrins barnfond) hjälper föräldralösa barn runt omkring i världen så att de får boende, sjukvård, skolgång, mat och kläder.
Vinsterna kommer från rese och turistindustrin i Sverige. Den brukar ta slut så gäller att vara snabb. 🙂
Sponsrat inlägg i samarbete med Hotelspecials.