Havanna

Vi tänkte åka direkt till Brasilien men hittade en multistop-resa via Kuba där vi skulle befinna oss i 3 veckor. Jag hade hört att Kuba hade ett lågt miljöavtryck och var bra på hållbarhet. Detta pga sin isolering från övriga länder och då de själva lagar sina kläder och cyklar m.m. När vi landade i västra Havanna var det som att komma till en helt annan värld. Lite som känslan av att sätta foten i Kina första dagen. Allt är annorlunda och det känns som man åkt bakåt i tiden. Det tog lång tid att komma igenom tullen och de hade många frågor. Tex vilken typ av kamera som jag hade med mig. Husen runt omkring ser ut som de genomgått mycket. Människorna också.

Bilarna är från 1960-talet och det ligger en konstig stämning i luften som gör att jag helst lämnar den riktiga kameran inomhus. (Tog bilderna här snabbt med mobilen.) Vi håller oss inomhus första kvällen, i vårt casa particular för 20 cuc (deras valuta, ca. 20 dollar) per natt, för att smälta alla nya överväldigande intryck och somnar hungriga. Jag är omskakad men så är det väl ibland när man kommit till ett nytt land. Jag var inte beredd på att se all fattigdom, matranson, annorlunda mat, annorlunda TV-program, embargot, att alla vill sälja saker, att vi ofta får fel växel tillbaks, mycket hinder, svårt ta sig runt, avgaser. Folk som tvärvänder från glada till sura. Jag ser många häftiga photomoments som går förlorade då jag inte vågar ta upp kameran. Min första tanke är: “-Vi måste härifrån.” I efterhand har jag hört att jag inte hade behövt vara så orolig, då stan är väldigt säker.