Vi åkte båt ut till Gales marinreservat för att bada i fint klart vatten och snorkla. Vackert! Jag såg några fiskar men det är inte som att snorkla i Filippinerna. Liksom i övriga Brasilien finns här också utegym längs strandkanten. Stranden här var fin (bara pyttelite skräp) men det är dyrare pga mycket turism. Man blir väckt av en tupp som gal eller högljudda stereos & människor. Vi åker vidare idag till Tamandare, men eftersom det är högsäsong nu i januari så lär där också vara mycket folk.

//We went out with boat to Gales marine park to swim in nice clear water and snorkel. Beautiful! I saw some fish but it is not the same as the snorkelling in the Phillippines. As in the rest of Brazil here are also gyms outside along the beaches. The beach here was nice (only a little bit of trash) but it is more expensive because of tourism. Everyday we got woken up by a rooster or loud stereos and people. Today we will move on to Tamandare, but because it is high season now in january I guess there will also be a lot of people.

Vi anlände till Praia do Frances dagen efter nyårsafton. Stranden var full med skräp vilket var en besvikelse samt att där var mycket folk. Jag kan dock rekommendera Restaurant dona madalena som hade god hummer till bra pris. Dagen efter det så åkte vi till Praia do gunga som var finare med klart vatten men också mycket turister på. Tyvärr tillåts det köra sandbuggys och motorcyklar på stranden vilket stör lugnet. Men sikten ifrån utsiktstornet där var fantastisk.

Jag fick träffa en söt kattunge som hotellpersonalen hade hittat övergiven och nu tog hand om.

//We arrived to Praia do Frances the day after new years eve. The beach was full of trash which was dissapointing, there were also a lot of people. I can recommend Restaurant dona madalena though where they had tasty lobster to a good price. The day after that we went to Praia do gunga which was nice with clear water (but also a lot of tourists). Unfortunately it is allowed to drive sandbuggies and motorbikes on the beach which disturb the calmness. But the view from the mirador/look out point was amazing.

I got to meet a cute kitten that the hotel staff had found abandoned and now took care of.

På eftermiddagen fick vi även besök på terassen av en hel familj med apor. Den minsta la sig i hängmattan!

//In the afternoon we also got visitors on the terrace from a whole family of monkeys. The smallest one was hanging out in the hammock!

Även här i Alagoa-regionen har vi mött många trevliga människor. Det är inte helt lätt att hitta busshållplatser men alla är hjälpsamma. 3 gånger denna veckan har jag fått frågan om jag är från Brasilien vilket känns bra då jag isf nu smälter in mer. 🙂

//Here in Alagoa region we have also met a lot of friendly people. It is not so easy to find bus stops but people are very helpful. 3 times this week people asked me if I am from Brazil which feels good because I then blend in more. 🙂

Längs med vägarna kan man se bränder och ibland hus gjorda av lera. Då och då kör man förbi folk som åker häst och vagn.

//Along the road one can see fire and sometimes houses made of clay. Now and then we pass people who ride on horses with wagons.

Idag kom vi fram till Japaratinga (också här var det skräp längs stranden men det var härligt att bada i lågvattnet samt i solnedgången). När jag sedan duschade på hotellet så kom det in en 5 cm stor groda genom fönstret. 🙂

//Today we reached Japaratinga (here was also trash along the beach but it was nice to swim in the shallow water in the sunset). When I took a shower in the hotel there came in a 5 cm big frog from the window. =)

Havet här är jättevarmt och imorgon i Maragogi hoppas vi få se naturliga pooler som bildas vid lågvatten. //The ocean here is really hot and tomorrow in Maragogi we hope to see natural pools that appears when there is low tide.

Vi gick uppför en brant backe här och fick se hela palmodlingen samt det turkosfärgade havet. Det växer mango och jambo i trädgården (fick med oss 3 kg som de skänkte till oss) och hotellet vi bor på källsorterar och hade en plantodling. //We walked up a hill here and got to see the whole palm tree farm with the turqoise ocean. There grows mangos and jambo in the garden (got 3 kg that they gave to us) and the hotel that we live at recycles and had a plant farm.

I Aracaju finns en jättefin strand som heter Atalaia. Den är så pass bred så när vågorna slår in så bildas det en spegelbild av himlen. På nyårsafton hade folk kastat vita blommor i havet för att hedra havsdrottningen. De flesta restaurangerna vid havet öppnade vid 22.00 och det kostade 600 kr för ett bord. Vi firade på hotellet istället. 3 minuter i 12 var det alldeles lugnt och vi trodde att de inte hade så mycket fyrverkerier här, men sen satte hela stan igång raketerna på en och samma gång vilket var häftigt. Nu är vi på väg till Praia do Frances söder om Maceio. På vägen såg jag några “hus” som byggts med grenar och plastpåsar.

//In Aracaju there are a nice beach that is called Atalaia. It is so wide so when the scales comes there is a mirror of the sky. In New Year’s Eve people threw white flowers in the ocean to honor the Queen of the ocean. Most of the restaurants down the ocean opened up at 10 pm and it costed 60 euro för a table. We celebrated at the hotel instead. 3 minutes to 12 pm it was all calm and we did not expect so much fireworks here, but then it all started at once and the fireworks was really cool. Now we are going to Praia do Frances south of Maceio. On the way I saw some houses that were builded by plastic bags and sticks from a tree.

Vi har varit i lugna lilla Imbassai (norr om Praia do forte där ett av Tamars sköldpaddsprojekt finns) i 2 dagar. En liten by vid Bahias långa vackra kust med många palmer och finkornig ljus sand.

/We have been in the small and calm Imbassai (north of Praia do forte where one of Tamar´s turtle projects are) in 2 days. A tiny village along Bahias long and beautiful coast with lots of palm trees and bright sand.

Man når inte stranden med bil utan endast till fots vilket är skönt. På ett ställe hade det bildats naturliga pooler med riktigt varmt vatten där floden mötte havet, och folk satt bokstavligt talat i floden med bord och stolar. Varje kväll åt vi en delikat sallad med räkor och grillad mango på Jerimum cafe. Det fanns möjlighet att njuta av långa promenader, hästridning och avskildhet på stranden om man hade velat. Juli-oktober finns även chans att se valar.

//You can´t reach the shore with car. Instead you need to walk which is nice. In one place there were natural pools with really hot water where the river met the ocean, and people sat in the river with tables and chairs. Every night we ate a delicious sallad with shrimps on Jerimum cafe. There were some opportunites to enjoy long walks, horse riding and solitude on the beach if one wanted. July-october there are also a chance of watching whales.

Folk här i Bahia pratar ibland rakt ut med sig själva, så kallat mummel som ibland besvaras av andra runt omkring. Folk är inte heller rädda för att klaga högljutt, utbrista i sång eller skratt. Alla är väldigt trevliga och hjälpsamma. Överallt hörs dunket av reggaeton.

//People we met here sometimes talks with them self, small talk that once in a while is answered by strangers around. People are not afraid of complaining loudly, sing or laugh. Everybody is very helpful and nice. Everywhere there is a sound of reaggaeton.

Efter Morro de sao paulo tog vi båt, bil och därefter båt norrut. Vi var tvungna att åka via Salvador, en stad med hög kriminalitet. Väl där så tog vi snabbt en överdrivet dyr taxi till nästa buss mot Imbassai. På vägen hann vi se kvinnor uppklädda i gamla högtidsdräkter och antika byggnader.

Eftersom det är nyår är priserna skyhöga precis överallt och alla hotell är utsålda, men vi har hittat ett ställe att bo på i Aracaju, cashewnötsstaden nummer 1. Vi fick ta en omväg tillbaks till Salvador igen för att ta oss norrut till Aracaju. 7 timmar senare körde vi förbi Imbassai igen…(eftersom bussen inte stannar där). Raksträckan längs Costa dos coqueiros heter Estrada do coco/Linha verde, Brasiliens första ekologiska väg byggd på 60-talet och invigd 1993 för att förbättra turism och naturskydd. Vägen ligger på gott avstånd ifrån havet.

På hotellet blev det uppståndelse över att 2 svenskar anlänt. (Första svenskarna de hade haft här.)

Om två dagar åker vi vidare norrut till Praia do Frances.

Veckan på turistön Morro de São Paulo i Bahia har varit otroligt trevlig. Man kände sig t.o.m. säker att gå ut med kameran. Alla som vi har mött här har varit jättetrevliga och glada och den italienska maten var fantastisk. VI åt t.ex. fisk på O cararo, gratinerad aubergine på Papouli och hemgjord pasta med skaldjur på Encanto.

Höjdpunkten var att lerbada i Gamboa. Det var möjligt att gå dit när det var lågvatten. Alla vuxna blev som barn och rullade runt som om de aldrig hade sett lera förr. T.om. en hund blev inlerad! Vi var inte sena med att tacka ja till en gratis skönhetsbehandling.

Takten här var lugn, att få in mat i Bahia tar sin lilla tid och man får lära sig vara tålmodig.

Mitt gästbloggsinlägg på Travellink om Itacare.  //My guest blog text on Traveling about Itacare.

http://blogg.travellink.se/bahias-fargstarka-kakaokust/

Julafton blev minnesvärd! Vi hyrde en fin lägenhet som julklapp till varandra med vacker utsikt över hamnen som var omgiven av växtlighet och fåglar som kvittrade. Pousadan heter Bangalo dos sonhos, allt var splitter nytt med eget kök och det drivs av 2 fantastiskt trevliga människor som skämde bort oss med cashewfruktsjuice, hemgjord pesto, godis och deras enorma gästvänlighet. Vi fick öva mycket på vår portugisiska och det var möjligt att skypa hem med bådas familjer vilket var jätteskoj.

Vi åt kokta ägg, sardiner, mango och kiwi till julfrukost och på kvällen blev det grillad hummer. Efter det så gick vi till den lokala kyrkan där det spelades musik. Det häftigaste var att det satt 2 riktiga duvor längst upp i kyrktaket. På pousadan odlades det även egen sallad, bönor och kryddor som man fick lov att smaka av.

Efter en dags resande med buss (utan ac och fullt blås med öppna fönster) och sedan båt genom mangrove så är vi nu på den bilfria ön Morro de São Paolo.

Solen skiner, jag gungar i hängmattan till vår bungalow och vi hoppas få tag på bra Internet så vi kan skypa imorgon på julafton.

När man kom till ön så fick man betala en naturskyddsskatt på 15 reals. Stränderna här har inte så mycket tång då de räfsas och vattnet är klarare. Vattnet är Koh-lipe-varmt. Över 26 grader vilket gör det skönt att bada. Här finns olika stränder och hittills gillar jag de lugnare, strand 3 och 4. Igår åt vi god pasta med nyfångad krabba på italienska restaurangen Canoa.

Längs andra stranden finns det uppställt fruktställ om kvällarna . Jag testade en god drink med färska kakaobönor och jordgubbar.

Vi är nu i östra Brasilien i surfparadiset Itacare efter ett kort besök i turistmeckat Porto Seguro och Arraial d’Ajuda där vi testade brasilianarnas paradrätt moqueca (fiskgryta). Jag såg en kolibri för en kort sekund och vi har strosat längs stränderna.

De flesta flyger till Salvador för att hur sig hit men vi har kämpat oss igenom ett antal långfärdsbussar ifrån Rio. Det är sommar men det har regnat 5 dagar i streck och havet är lika grått som himlen. De säger att det är ovanligt såhär års. Jag är inte jätteimponerad tyvärr.

Det är en märklig känsla att det snart är jul och överallt har det julpyntats, t.o.m. i palmerna.

Den finaste stranden såg vi i Arraial d’Ajuda där röda klippor störtade ner mot sanden på Pitanga/Taipe. Vi åt en mango i regnet, sen bar det av hem igen.

Här i Itacare möts vi av regnskog, mygg, färska chokladkakor och en gastronomisk matfestival. Vi bokstavligen tömmer chokladbutiken på all deras 70%-iga choklad och frossar i flera dagar. Nästa leverans kommer på måndag meddelar dem oss.

Vi har tappat lite smågrejor under resans gång och jag funderar över minimalism och hur lite man egentligen klarar sig med. De 7 kilona? i ryggsäcken känns ändå tunga och jag försöker rensa bort lite.

Det är en liten genuin by och folk går i flipflops och bar tatuerad överkropp och försöker att inte bli alltför överhettade i värmen. Solen har äntligen tittat fram och folk har vallfärdat till stränderna. Tyvärr har mycket bråte, skräp och sjögräs spolats upp längs den kritvita stranden och jag har svårt att föreställa mig ett i annat fall kristallklart vatten utan grå dynga. Vägarna är fortfarande blöta och stora pölar med röd lera har bildats som man lätt halkar i. Men chokladen här väger upp för allt. Det är faktiskt så att jag saknar ord för hur gott det är.

Vi såg en liten orm längs vägen vilket var häftigt men sen tog Johan på en lång pinne som hade en konstig spindel på sig. Han kände direkt ett bett på armen så vi tog det bara lugnt på stranden Ribeira för att se hur det skulle utveckla sig. Som tur var gick det över så han blev nog biten av något annat. Var femte minut kom folk fram och frågade om man ville köpa något. Mellan dessa minuter hördes folk flyga förbi ovanför en i höga linbanor. Det var inte upplagt för en stressfri stund och jag var glad att komma ifrån stranden efter att ha druckit upp min sötljumma kokosnöt. Mer avkopplande var det på stranden Concha där jag drack färskpressad apelsinjuice med utsökt god chilibönsoppa. Imorgon åker vi vidare till Morro de sao paolo. Vägen norrut är trasig så det kommer bli en liten omväg på 3 extra timmar.

Det finns ingen återvinningsmöjlighet i byn men jag läser på itacare.com att de uppmuntrar oss turister att välja boende och hotell med eftertanke.

Vi tog sedan bussen från Macae till Vitória. Det var en väldigt lång resa och om du är nyfiken på vad jag såg på vägen så kommer det en lista här:

Tegelhus, röd jord, en liten pojke som sitter på en kärra som en häst drar. Skräp, graffiti, bildäck och en fastbunden häst som betar bredvid skräp såsom en gammal trasig TV.

Magra kor på en äng, reklamskyltar som är målade med färg, elsladdar som hänger ner, kullersten, timmer, en övergiven husvagn, röda blomstrande träd.

Män som vilar sig i skuggan på gräset, bilvrak, hus till salu, plåttak, plaststolar, människor med flipflops, vattentankar på hustaken, en vindsnurra, fält, rosa bouganvillea, gula hortensior.

Klädstreck fulla med kläder, rovfåglar, fjärran berg, en cykel på en tågräls, folk som går längs med spåret, grön grönska, palmer, motorcyklar, blåa dörrar och fönster, kyrkor, hagar, odlingar, fjärilar, papayaträd.

Kullar, män med cowboyhattar, sjöar, landsbygd, sol, kaktusar, cement, ensamma träd med dignande kronor, gamar, pastellmålade hus, bambuträd, traktorer. Mandelträd? Cashewträd? Eller är det mangoträd?

Fina blommor (plumeria), fåglar, vilt, kokosnötter, väggtull, polis, slingrande vägar, kaffeplantager, durianträd?

Bananträd, fabriker, molnklädda bergstoppar, grillrestauranger, katter, välgödda kor, gårdar, långsmala träd, breda träd, röda hortensior, portugisiska texter, flak och hästridning.

Lastpallar, floder, julpynt, gullregn, folk utan t-shirt, glas längs med murkanter, bromelior och lösa hundar.

Känslan är: airconditioning, för långt fällda säten framför en, förväntan, undran, väntan, stelhet, lätt irritation, trångt utrymme, tristess, seg trafik, kallt, oro inför att solen går ner, otålighet men ändå hoppfullhet. 🙂

Sen kom vi äntligen fram efter en hel dags resande. Det var mörkt så vi tog snabbt en taxi till hotellet. Eftersom Vitoria är en storstad som också den är drabbad av kriminalitet så kom finkameran att få stanna inomhus i 4 dagar framöver men jag kände mig ändå tryggare här än i Rio. Tyvärr var havet förorenat (stora lastfartyg utanför) så stränderna kommer inte i närheten av Buzios och Saquarema. Den finaste stranden var dock Vila Velha.

Imorgon åker vi norrut. Har hört att det ska vara fint vid Arraial d’Ayuda som ligger söder om Salvador. Där ska vara helt fullbokat över jul så då lär vi få åka därifrån.

Här kommer en bild ifrån hotellet ikväll på vår kvällsmat.