Med endast 40 minuter med båt ifrån Auckland i Nya Zealand så finner du vackra Waiheke island. Här är mat och vin i centrum och det går att ta sig fram med hjälp av buss. Boka gärna boende och reservation för middag i förväg om du reser under högsäsong. Vi hade turen att snabbt knipa en avbokning på ett alldeles fantastiskt hotell vid namn Vista del Mare med utsikt över Otenangis strand. Här åt vi en utsökt middag på restaurang 372 med bland annat sashimi och läckra efterrätter. Rekommenderas!

Utsikt över Otenangi beach

Fisk på restaurang 372

Solnedgång på Otenangi beach.

Soluppgång på hotell Vista del Mare.

Väl på ön kan man besöka ett flertal vingårdar som erbjuder vinprovning och försäljning av vin och mat. Vi testade Obsidian som hade verkliga kvalitetsviner och kunnig personal. Det är en häftig känsla att sitta bredvid de 27 åriga vinrankorna och dricka deras goda viner. Våra favoriter blev deras Pinot blanc och lagrade Shiraz.

Obsidians vingård

Det finns en vacker vingårdsväg som man kan gå vidare sedan för att komma till Casita miro där de serverar ännu mer gott vin och vällagad spansk mat.

Casita miros utsikt.

Missa inte Waiheke island om du är intresserad av mat och vin!

Platserna inför vårens bordssläpp skulle släppas kl 9.00 en söndag i höstas. Jag hade satt klockan och var beredd på bokningen. Det tog någon minut innan jag hade fyllt i allt och när jag skulle bekräfta var bordet borta. Besvikelsen var total… men 10 minuter senare släpptes några platser till och vi fick bord! Vilken lycka! Sen var det plötsligt april och fåglarna kvittrade, vårblommorna hade slagit ut och färden till Skåne Tranås kunde börja. Vi hade bokat boende på STF vandrarhem och lyckades ta oss kollektivt dit. Fem timmar tog resan från Småland! Det galna var att vi till och med fick åka uppåt landet för att byta tåg, men vad gör man inte för att uppleva en av Sveriges bästa restauranger? Resan gick bra trots att det blev konstigt med alla zoner man skulle färdas genom och det kändes lite jobbigt när man vill göra rätt för sig men Skånetrafikens  maskin inte hänger med riktigt i verkligheten och jojokortet bara kan hantera en resa i taget. Man vill färdas från punkt A till B och köper en resa utifrån detta. I verkligheten åker man runt halva Skåne som en pingisboll. Stressigt värre för nerverna när det inte går att göra rätt. Tur att de hade världens godaste chokladbutik när man kom fram. Stället heter Österlenchoklad och gör världens godaste praliner. Ett måste när man har vägarna förbi. Lyckades faktiskt hålla oss från att äta någon choklad innan kvällsmaten.

Restaurangen Daniel Berlin ligger bara ett stenkast ifrån vandrarhemmet i Skåne Tranås så det var smidigt att ta sig dit till fots. Väl framme möttes vi av en välkomnande Daniel Berlin i egen hög person. Personalen följde oss till vårt bord och vi fick beställa vilket vinpaket som vi önskade. Därefter kom det in världens godaste champagne med kanapéer. Restaurangen var liten och mysig med fårskinnsplädar. Därefter fick man flytta sig till middagssalen och då gick man förbi köket där all personal hälsade en välkommen. Maten och servicen höll hög klass och det var en spännande upplevelse, jag gillade det mesta. I slutet av kvällen fick vi gå till ett växthus där vi fick kaffe och efterrätt. Hög mysfaktor! Godaste rätterna överlag var nog gösen, torsken och den jästa pannkakan.

Dagen efter åt vi en god skånsk frukost på vandrarhemmet ihop med andra som också hade besökt restaurangen dagen innan. En härlig upplevelse helt enkelt!

Handdykt blåmussla från Grebbestad

God kräftstjärt med valnötssås.

Vinlistan här stämde ungefär. Vi drack t.ex. ett jättegott vin från Kalifornien, något med ”7” som ej är med på listan. Rieslingvinet här på listan var dock inget i min smak då jag ej gillar söta viner.

För att jag älskar kontraster, från enkel bungalowhydda ena dagen till lyx och flärd den andra dagen, så bokade jag ett tjusigt hotell i Bangkok sista natten i Thailand. Jag hittade erbjudandet via bokningssiten secretescapes som brukar ha riktigt prisvärda deals. Hotellet heter Como Metropolitan Bangkok och låg centralt. Vi fick ett stort rum högt upp i byggnaden och det var svårt att faktiskt vilja lämna rummet. Som tur var fanns det en grymt bra restaurang i samma byggnad som hette nahm. Det visade sig vara en Michelinrestuarang så maten var fantastiskt vällagad. Vad mer kan man önska sig?

Tyvärr hann jag inte bada i poolen men den var väldigt vacker som utsikt när man åt. Frukosten dagen efter var också i toppklass, dels var det blandad buffé och dels fick man beställa från en meny. Jag åt en god avokadomacka med lax. Hit kommer jag gärna igen!

Så kom då den stora dagen. Dagen när jag skulle flyga ensam från Bangkok till Arlanda. Jag har gjort flera långresor själv men det är alltid lika nervöst. Denna gången var det inte bättre men det var iaf inga mellanlandningar vad jag visste om iaf. (Varit oroligt över Pakistan nyligen.) Det började med att jag bestämt mig för att inte gråta. Det gick inte så bra utan vid avskedet vid tunnelbanan till flygplatsen så började jag störtlipa. Tydligen får man inte visa för mycket närhet offentligt men det blev en lång kram och det tog ett bra tag innan jag kunde andas normalt. Det kändes så hårt att resa till andra sidan jorden. Massa tankar snurrade. Tänk om det var sista gången vi sågs? Jag satt och blundade hela tunnelbaneresan för att inte få några intryck av den fullproppade vagnen. Det var varmt och svettigt även om det var på natten och jag bestämde mig för att följa efter en man som såg ut som en van flygresenär. Packningen var trippelkollad och alla vätskor låg prydligt i en genomskinlig påse överst i ryggsäcken. Inget incheckat för enkelheten. Jag var trött, mådde halvdåligt av värmen och kunde inte tänka vad jag skulle lägga mina sista baht på på flygplatsen. Till sist föll valet på en rosa nackkudde med Mimmi på och två vattenflaskor. Snacks var redan inhandlat på Seven eleven som stöd inför ev. jobbigheter. Allt gick dock bra och jag kom på flyget som dock var lite sent. Jag hade redan checkat in online sedan tidigare och valt ett säte i gången. Nu hoppades man bara på en trevlig medresenär. Men icke! Världens suraste pappa satte sig bredvid mig och svor över sitt mittsäte bredvid mitt. Det skulle bli en lång resa…och hans armbågar var långt inne på min stol hela resan. Jag försökte bli så liten som möjligt åt andra sidan så han skulle få plats. Tänkte han skulle uppskatta vilken bra resenär jag var. Men han verkade sur hela resan och den energin vill man inte ha runt sig. Tack och lov för nackkudde och en halv insomningstablett så lyckades jag sova mycket. Speciellt under de flera långa timmarna med intensiv turbulens som kändes som 20 min. Alltså ”dödsångest” hörde jag folk säga när vi landat. Jag tror inte jag kan flyga på ett tag faktiskt för det var så läskigt. Har läst i efterhand att det dock inte är farligt, bara man är fastspänd.

Men vi landade och jag klarade flygningen. Då kom nästa fas, flyget var ju lite sent och det tog lång tid att komma av. Därpå följde en lång bussresa på flygplatsen varav man möttes av ett rum smockfullt med folk som skulle få sitt pass kontrollerat. Med 1,5 h till godo skulle jag inte hinna med mitt tåg. Eller? Plötsligt öppnas en ny kö och chansen finns där. Jag springer genom Arlanda och väskan öppnas av min jogging. Har jag tappat något?

Jag hittar inte på Arlanda så fick fråga mig för med panik i rösten och svetten som rann. Tydligen skulle man åka hiss ner till tågen men de sa en våning fel och jag börjar springa åt fel håll i den enda rulltrappan som fanns öppen och får sedan ge mig på hissen igen. Alltså 5 sek försent kom jag och tåget åker iväg. Jag är så trött och det känns som att allt rasar. Jag gråter och känner mig helt lost. Ingen aning om hur jag ska göra nu. Ringer på messenger och får lite stöd. Lyckas sedan bli insläppt igen på flygplatsen och de hänvisar till Arlanda express där jag lyckas köpa en biljett i automaten. Jag är så slut mentalt i kroppen att jag inte hade klarat av att köpa något via mobilen. 300kr för 20 min in till centralen räddar mitt anslutande tåg som jag hinner med på Stockholm central. Tack och lov för snackset i väskan. Då kommer ögonmigränen. Jag kan inte SE ordentligt. Det är läskigt men jag vet att det går över då det har hänt tidigare. Lyckas till sist läsa på mobilen vart jag ska sitta och väl framme i Alvesta med sommarjacka och minusgrader

köper jag ett tidigare tåg hem. Sen ”powernappar” jag i fem timmar. Inget mer resande på ett tag tack. MEN jag klarade det. Typ. 😉

Kan en van resenär ha flygrädsla? Oh ja! Min erfarenhet av resor har varit både positiva och negativa. Tiden innan jag ska ut och resa är jag alltid spänd och tusen tankar snurrar i mitt huvud. Oavsett om jag ska resa en kort eller en lång sträcka så är känslan densamma. Kontrollbehovet jag ofta känner är omöjligt att kombinera med det oförutsägbara. Eller?

Inför resan gör jag alltid en packningsritual. Jag skriver en lista och bockar av efterhand och lägger fram allt synligt på mattan. Beslutsångesten inför vad som ska med är stor då jag alltid vill packa lätt. En gång fick jag lov att välja mellan att betala riktigt dyrt för övervikt eller kasta. Det gör jag inte om. Jag har även försovit mig en gång så att jag fick lämna saker på hotellet. Det gäller att kombinera så få kläder som möjligt och gärna vakuumförpacka. Passet måste alltid dubbelkollas, försäkringspapper, hotellbokningar, betalkort och laddning av reskort vara i ordning. Sen gäller det att checka in online. Detta moment är superstressande för mig. Jag är alltid rädd att något ska gå fel. Ibland går det inte att checka in online och då undrar man varför. Tidigare misstag har varit att jag försökt resa på mitt vanliga tilltalsnamn. En gång i Sydkorea ville de inte släppa på mig på flyget då de inte förstod hur jag kunde ha tilltalsnamnet som andra namn. Men det misstaget gör jag inte längre. Numera reser jag alltid på mitt förstanamn.

Någon mat på flyget vågar jag aldrig ta med. Detta misstag har jag också gjort och det gillar varken hundar eller flygplatsvakter och leder till onödig stress. Jag vet inte om min rädsla för flygplatskontroller förstärkts eller förbättrats av program som Australian border Security.

Sista gången jag reste blev det strul med visumet som visst behövdes på en mellanlandning via Vietnam och vi fick betala 5000sek kontant för att få komma hem…

De olika rädslorna på resan består av olika moment, rädslan för att göra fel, att någon ska störa ens resfrid, klaustrofobi, sjukdomar, pappersstrul, förseningar etc. Det är inte förrän jag är framme på resmålet som jag kan slappna av vilket ju är synd då transporten ju är en del av resan. Mina råd till mig själv skulle vara att packa i god tid, vara i god tid, vara väl påläst och lita på att allt ordnar sig. Det är inte hela världen om något går fel. För det blir ofta aldrig som man tänkt sig.

Alldeles utanför Sveriges östkust ligger den vackra ön Gotland. Här bjuds det på spektakulär natur och god mat. Gillar du djurliv kan du spana efter fåglar, lamm, hästar och kor. I Visby finns det förutom den vackra ringmuren även många bra restauranger, Donners, Creperiet, Amarillo,Tuppens krog, Bakfickan och Surfers är guldkorn, för att bara nämna några, och missa inte heller Gula hönan, Djupvik och Krakas krog längre söderut.

Bo flott på hotell Slottsbacken i Visby eller bege dig runt omkring ön och upptäck raukar, stränder, Lojsta vildhästar, väderkvarnar och mysiga lanthandlar som säljer lokala delikatesser, t.ex. fårskinn och praliner. Missa inte heller wienersemlan i Hemse på café Bagarns!

Vackra raukar